Idag var det dags för Kajsa att tävla i höjdhoppet i EM. Det blev en bronspeng efter 2,01. Anledningen till att dtt får stå först är att hennes föräldahem inte ligger långt från mitt hemhemma i Sollentuna, uppskattningsvis 600 m. Många timmar på Sollentunavallen, det har jag också men fotboll är nog inte det man ska hålla på med där, eller kanske. I sommar har det äntligen kommit dit ett konstgräs, och jag som slutade efter att varje vår sprungiti det förbannade stendammet. Nja, den enda riktigt stora stjärnan just nu som också fostrats på "vallen" är Mats Sundin, han spelar ju ishockey men det är först på senare år det blivit en inomhushall för issporter.
EM var det ja, guld i häcklöpningen, men korta lopp fascinationerar inte mig lika mycket som som de längre. Kallurs och Kronberg må vara, roligast att se ikväll var att Musse satte fart i hinderloppet, oj så kul när han springer offensivt och det gick bra. Ett fullt Ullevi som manar på får ingen uppleva varje dag, det måste vara en mäktig känsla i efterhand.
Imorgon är det dags för mig att springa igen. Den här veckan har gett en härligt lång tur som ändå kändes lätt till Gamla Uppsala och igår sprang jag söderut på östra sidan fyrisån för att sedan återvända längs den västra sidan där jag dock hölls från åkanten av reggaefestivalen som verkar samla ett antal tusen besökare redan från början. Hoppas de slipper skandalerna från i fjol (narkotikarelaterade gripanden) för när jag passerade verkade stämmningen god.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar