Systemskifte ändrar inte det viktigaste

Lat: N 59º 51' 27.82"
Long: E 17º 37' 5.70"
Exakt där bor jag nuförtiden eller för det mesta sedan 20 månader tillbaks. Eller nja riktigt så länge har vi inte angett positionen för min bostad med hjälpa av WGS 84. Det importerade koordinatsystemet ersätter RT90 i en anpassning till omvärlden.

Det mesta talar nu för att det tvågradiga betygssyrtem som vi använder vid faramaciutbildningarna i Uppsala går samma öde till mötes och ersätts med tre godkända betygssteg och ett för underkänt. Förhoppningsvis blir labbarna undantagna detta vilket skulle rädda en del god vilja att samarbeta med vem som helst i de stora kurserna och inte bara någon så bra som möjligt. Bäst må den vara som kan samarbeta med alla men ett betyg kommer vad avser laborationer i grundläggande kemi inte men någon nödvändighet vara rättvisande avseende social kompetens.

"Social kompetens" eller "hur man är som person" kommer dock även i fortsättningen att styra när arbetsgivarna väljer vem av oss från min kurs som ska få jobbet. Betyg är kanske nödvändigt för endast ett fåtal som vill söka sig till andra universitet utomlands och kan möjligen komma att "drabba" den som aldrig har högre än lägsta godkända betyg. Sannolikt lämnar några in en blank tenta för att få en ny chans.

Jag tror och hoppas att förändringen på det stora hela inte inverkar så mycket på studieron. Något extra kommer det säkert pluggas men det är verkligen inget "bara" att bli godkänd idag och ssjälv tycker jag att jag pluggar rimligt mycket redan idag. Förändring i sig kan vara bra och skulle det bli katastrofalt dåligt byter man säkert betygssystem igen.

Risken att det blir alldeles knasigt är förmodligen inte större än när man bytte koordinatsystem och även om införandet av en flergradig betygsskala skulle märkas så ändrar det inget av det viktiga. Jag lever kvar i tron att utbildningen gör mig till någon slags samhällets läkemedelsexpert. Jag vet att jag får lära mig massor av kemi, biologi, farmaci m.m. och när examensdagen nalkas i fjärran öppnar sig ännu fler dörrar såväl inom universitetsvärlden som utanför, både nationellt och internationellt, offenlig och privat verksamhet. En utbildning som ger massor av möjligheter, då spelar betygssystemet ingen roll, jag blir kvar eller hade sökt iallafall!

Det händer inte mig...

Kylskåpet är trasigt, dock så har jag ringt studentstaden och nu fått bära upp en minivariant där maten i vårat ganska tomma kylskåp precis fick plats. Nu klarar sig säkert inte maten men att kylskåpet slutar fungera trots att det har ström och inte är jättegammalt hör väl inte till vanligheterna men nu hände det...

I torsdags kom vi in på stockholms genom hederligt köande, hann med en beställning under happy hour och sedan uppleva att alla andra också ville in, mkt follk var det och aningen kul att se hur kön fortsatte långt bortom hörnet flera timmar senare. Det händer inte mig men nu blev det en kul kväll.

I fredags frös låset på min cykel, nu är det förhoppningsvis bättre efter lite olja och en natt i värmen. Men det där att inte lycks låsa upp cykeln är något som händer andra, nu hände det mig. Verkligheten är närmare än jag tror.

Verkligeheten = arbetsliv kändes lite närmare när jag lyssnade lite på examenssymposiet där exjobb visades upp. Om tre år är det kanske min tur, det händer inte bara andra. Några som presenterade vad de gjort var riktigt duktiga och får nog jobberbjudanden. Det lovar gott inför långa framtiden.

Fall, frisk fläkt samt farmacevtframtid!

Har en del att skriva om men vet att jag måste sova om jag ska orka upp om ett par timmar igen. Det har nyss börjat snöa ned tunga, blöta snöflingor utanför fönstret.

1. Roligare på TV

Jag gillade avslutningen på Tour de ski förra söndagen. Inte för att det gick särskilt bra resultatmässigt för svenskarna utanför att det var häftigt att se hur nära gränsen för vad de orkar även elitidrotts-män och kvinnor kom på korta tjugo minuter uppför en backe. En rejält brant backe men tänkas att de orkar åka fem gånger så länge utan problem bara de hinner återhämta sig mellan syraattackerna. Det går inte i konstant uppförsbacke. Sedan föll de som plock-i-pinn efter mållinjen. Notering inte Legkov som typ sprang uppför backen, det var grymt kul att se att det går att åka skidor uppför en så lång och brant backe.

Det här fick även en i min kurs uppleva när han cyklad på ergometercykeln och motståndet stegvis ökades. Det såg väldigt jobbigt ut och det var inte lika kul att se kurskamrater som nästan stupade i mål.

2.Mitt i hetluften

En följd av värme sent på året är enligt meterologerna att vi kan vänta oss fler stormbyar. Nu natt mot onsdag höll taket på att blåsa bort från ett hus på andra sidan gården och brandkåren fick rycka ut och spärra av.

3.Med hopp om yrkesframtid

Igår var jag på informationsträff med Sveriges farmacevtförbund. Tips i jobbsökande, förklaringar kring sekretessklausuler i anställningsavtal och en bit mat gjorde en bra kväll. Pricken över i:et stod hela SFFs ordförande för som förutom att påpeka att vi ÄR framtidens experter på läkemedelsförsörjning dessutom målade upp en klart ljusare bild av arbetsmarknaaden än den ams beskriver. Jag tror och hoppas hon har rätt!

Ett nytt bloggarår för aspirerande världsmedborgare

Globaliseringen blir allt tydligare och ambitionen att vara världsmedborgare snarare än uppsalabo kommer därmed ett litet steg mot förverkligande. Funderar lite på hur man blir världsmedborgare. Kanske läser man planetens egna tidning eller räcker det att se lite filmklipp från jordens hörn.

Jag vill att världsmedborgare ska ha en positivklang och förknippas med personer med öppna sinnen för de underbara olikheterna vi har på jorden. Därmed inte sagt att det bör vara någon som försöker rädda utrotningshotade djurarter mer än någon annan eller kan prata en väldig massa språk. Jag tror det går att vara världsmedborgare i sinnet även om utbytet med omvärlden är begränsat. Ja man behöver inte resa lång över stora hav för det dessutom är flygfärder och rymdexpeditioner inte särskilt miljövänliga. Å andra sidan har även dina jeans och din mat i viss utstäckning bidragit till växthuseffekten de med.

Jag vill ut och resa, vet inte riktigt när, var, hur eller helt säkert varför men antagligen skulle det bli en upplevelse och det är bara minnena man tar med sig när man dör*.

Några andra på god väg (går det att komma fram när det är resan som är huvudsaken?) mot världsmedborgarskapet är från Jönköping (Per) via Linköping (Erik) och Stockholm (Fredrik och Tesan) till Uppsala (Andreas, Annika, Ida och Viktoria). Passa på att kika in hos dem, törs nästan lova att det ger mersmak.

*Med reservation för vilka slutsatser det går att dra vid en obduktion i framtiden.