Touren och turerna

Det är ingen underdrift att jag lagt väl mycket tid på att följa Tour de France alltsedan de första etapperna. Idrott är fascinerande, kampen man mot man eller kvinna mot kvinna men kanske ännu mer kampen mot att överträffa sig själv. Det är det kampen som skapar som Erik mousambani från Södra Ekvatorialguinea som vann sitt kvalheat på 100 m frisim i Sydney efter att hans båda två medtävlare tjuvstartat. Han behövde då bara simma 100 meter men det var inte så bara för han hade ju simmat 40 m som längst tidigare. Tränaren ansåg distansen lagom, fler en 10000 på läktaren som hejade på gjorde att han till sist kom i mål. För bara ett antal veckor sedan slog Haile Gebreselassi nytt världsrekord i att springa så långt som möjligt på en timme, 21 285 meter och gick i mål med ett leende på läpparna.

Den glädjen saknades när Vinokourov korsade mållinjen i lördagens tempoetapp. Förutom att B-prov ska stämma överens om ingen lyckas hantera proverna fel så gör det mig säker på att han är skyldig, tråkigt efter att beundrat kampen mot skadorna under förra veckan men givetvis bra att någon som fuskar bestraffas. Tur att Moreni inte stod kvar, då behåller dagens manifestation lite värde. Det finns en vilja till förändring mot det bättre. Cykelsporten pratar åtminstone om problemet. Dopning är inte bara fusk som en fällning i en fotbollsmatch, det är skrämande oetiskt att påstå sig vara beredd att tävla på lika villkor och sedan så mycket försöka dölja vad de håller på med. De minsta de kunde göra är att erkänna, Pentaccis (stavning?) extremt höga värden av Salbutamol (inhalation kortverkande beta 2-stim.) är solklart mer än vad som krävs medicinskt och inget "misstag" -hur kan italienarna fria honom??? Sedan medför doping också hälsorisker, inte minst då bloddoping (bl.a. blodproppar) men vid all form av doping sker en överdosering. Man behöver inte vara farmaceut för att inse att om en tillförd mängd av substans som i normala doser ger bieeffekter kommer det inte bli bättre av ännu högre doser (nu verkar det som jag repeterar toxikologi/farmakologi men dit har jag inte planerat pluggandet så det får vänta).

Att se de fantastiska vyerna från helikopter över Frankrike, de fullständigt passionerade och väldigt många (totalt 15-17 miljoner) åskådarna särskilt kring bergstopparna. Toppat med taktik och GPS-tidtagning, stallorder och lagarbete, världens största cykeltävling är underhållande på många sätt. Att dansken Rasmussen som igår åter förtjänade den gula ledartröjan genom att vara först uppför tourens sista stora bergstopp i år slängs ut av sin egen lagledning. Han ledde med över 3 minuter och segern på söndag var i praktiken mycket nära. Jag håller med om att han aldrig borde ha fått kommit till start efter de turer som varit och för att han skickar vanlig post istället för mail när han ska tala om var han kommer befinna sig, oavsett om det är Mexiko eller Italien är året nu 2007. Att slänga ut honom nu är som att spela sista perioden i OS-finalen i ishockey utan målvakt och utan att plocka in en annan spelare när man leder med 4-0. Rabobank tar ett mycket annorlunda beslut, undrar vad deras sponsorer tänker... till Schweiz-Kazakiska Astana lär de inte återvända. Huvdstaden Astana sponsrar också laget så en tanke går till befolkningen i öst och hårt är livet när nu mekaniker och massörer m.m. helt plötsligt är utan jobb för att någon annan inte klarade av tävla schysst.
Kul att du läste ända hit:)